Tilosigen

Vi gick till Nautilos igår kväll och hittade båda väldigt goda rätter! Den ena tillagad i citron och den andra i tomatsås! Mer vill jag inte säga för våra barnbarn Clara och Tim blir inte glada på oss!? På restaurangen träffade vi Annki och Nisse, vi pratade en stund med dem och gick så tillbaka till rummet och tände vår fina lykta som vi har köpt här och hade en liten ”mysstund”!

Efter en god frukost idag gick vi och köpte biljetter till färjan som ska ta oss till Rodhos imorgon kl.16. Så gick vi vidare till bagaren och köpte på oss några bröd fyllda med fetaost och spenat till dagens vandring.

Bilden på mig är utanför vårt hotell med full mundering inför dagens vandring! Jag fick fina presenter på min födelsedag av mina ”systrar”, bl.a. speciella strumpor som har varit helt suveräna att gå i, inget skoskav och ett bälte med flaskor som kan fyllas med vatten, vatten som alltid behövs på vandringarna!

Vandringsleden förbi Ruths klippa och ner till Lethra strand tycker jag är den finaste här på ön, i alla fall de leder som vi hittills har gått. Det är såå vackert! Havet skimrar i ljust blått, turkos, blått och mörkt blått från de höjder man vandrar på. Bergen är nu täckta i grönt, det blommar överallt och det doftar från alla kryddväxter, fåglarna sjunger och getterna bräker.

När vi kom ner på stranden, solade vi en stund och sedan blev det ett bad för oss båda! Inte var det varmt, men kanske ändå något varmare än i förra veckan. Det kom ytterligare två vandrare till stranden, precis när jag skulle bada så jag var ju tvungen att visa mig tuff och gå i… Faktiskt vågade sig damen i sällskapet bara gå i till knäna så hon tyckte nog att jag var modig. Hon skulle bara veta vilken badkruka jag är!

På vägen tillbaka stannade vi till vid Ruths klippa och lade några fina stenar vid hennes minnesmärke. Man känner en vördnad för henne när man står där och tittar ut på havet. Jag har inte svårt att förstå vad hon kände för denna plats, den är bara så fin!

 Många steg blev det denna lördag så efter dusch och kaffe tog vi en välförtjänt siesta!

Anne-Marie

Skuren i går eftermiddag upphörde så småningom, och tvätten blev alldeles nysköljd på köpet. Vi gick ner på byn lite tidigare än vanligt och shoppade en del i den av de två butikerna som har mänskliga priser, dvs den på torget. Det andra är inte en butik utan en boutique med italienska designkläder och priser därefter… Gjorde faktiskt några fynd!

Så var det dags för kvällens middag och jag lyckades äntligen få tag på min favoriträtt. Tyvärr fanns det bara en portion kvar, så A-M tog lammkotletter och så delade vi mellan tallrikarna. Något mörare och godare går nog inte att hitta! Vi har varit där förut, ägaren kände igen oss och vi serverades varsin dolma och kalamataoliver med ouzo medan vi tittade på menyn. Det hängde fullt av kryddväxter på tork i taket och när vi började prata med servitrisen ropade hon på pappa som förklarade att det var salvia som de plockat och skulle använda i matlagningen. Under säsongen avlöses de av rosmarin och timjan. Jag tänkte direkt på ”parsley, sage, rosemary and thyme” från Simon & Garfunkels Scarborough Fair, men det var okända storheter…
 




Sedan kom han med fotoböcker som två belgare har gett ut i tre band om alla blommor på Tilos och Symi! Vi bläddrade och njöt medan maten tillagades men begrep inte så mycket av texten som var på franska, bara de engelska och latinska namnen som gav lite vägledning.



Dagens vandring denna soldisiga fredag gick till Annas kapell uppe i berget bakom byn. Såg lättvindigt ut på kartan, grusväg mest hela tiden, och det började bra. Men efter ca två tredjedelar av vägen skulle vi passera en kyrka och där stod en grävskopa och tog bort vägen!



Vi fick klättra på jord och sten upp till den gamla vägbanan, passera kyrkan och fortsätta upp på getstigen. Betoning på upp! Sista biten var närmare klättring än vandring, men när vi väl kom upp stod en stol i grindhålet att vila sig på. Kapellet var stängt men en nyckel satt i dörren, fast hur vi än kämpade gick den inte runt :-(

Vi pustade ut och hade fruktstund under olivträden med en fantastisk utsikt innan vi vandrade hemåt igen. Hejdade grävskopan så vi kunde komma förbi och såg både Eleonorafalk och Tornfalk på vägen. Köpte bröd och lunchade på balkongen när vi kom hem och då satt Blåtrasten och sjöng för oss på telefonstolpen vid balkongen. Inte illa för en vanlig fredag mitt i veckan!

I kväll blir det middag på Nautilos, undrar vad det finns på menyn?

Willy

Korven var slut igår hos slaktaren, men den skulle finnas på fredag igen, så det fick bli choritzokorv med hemlagad grekisk sallad istället. Inte så dumt det heller!

Den här veckan är det Internationella Bokveckan. Gör då så här:
Slå upp sidan 56 i den bok du läser just nu och skriv in den femte meningen på den sidan, utan att ange titel eller författare.
I Willys bok står det: "Jeans och modejacka, knallgul, vilket i och för sig kanske inte är så vanligt, men om det var snobbmärken eller köpt på Hennes kunde jag förstås inte se."

I min står det: "Den kom att omfatta alla årstider, vintrarna med slädturer i snön, och skridskoåkning på floden, våren med utflykter utanför staden till dalarna fyllda av blommor och somrarna uppe i bergen om doftade tallbarr och kåda."

Det var lite mulet imorse när vi vaknade men det klarnade snart upp, samtidigt kom en stor färja, Diagoras in i hamnen och släppte av och tog på passagerare. Den skulle sedan vidare till Piraeus som slutstation, en hamn utanför Aten. Det tar drygt 13 timmar att komma dit härifrån.

Vi har hittat stora, saftiga grapefrukt som vi äter till frukost! Vi äter också ägg varje dag och så har vi hittat ett favoritbröd hos bagaren. En kringla bakad på lite grövre mjöl, smaksatt med kardemumma och doppade i sesamfrön. Det blir nog att köpa med sig en påse när vi åker hem!

Vi packade lite matsäck och gav oss iväg till Dödskallegrottan eller rättare sagt Dödskalleklippan. På vägen stannade vi och köpte en ny karta som är lite mer uppdaterad än den vi har som är från 2005. Vägen upp för berget är brant, det är en nivåskillnad på cirka 400 meter så det är ganska tufft att gå. Vi såg ganska mycket getter på vägen, fåglar och mycket kryddväxter som vanligt. Det doftade härligt!

Väl uppe vid Dödskallegrottan åt vi vår matsäck som bestod av rester från gårdagens middag, plus banan och vatten! En fantastisk utsikt över hela Livadia hade vi när vi åt, men så började det komma upp mörka moln, det såg nästan ut som åskmoln och så började det blåsa kraftigt, så kraftigt att vi fick hålla i våra hattar. Vi hade tänk gå en längre väg tillbaka, men bestämde oss för att ta en ”getstig” istället. Det blev en kortare väg men vi var ändå ute i tre timmar och vandrade!

På strandpromenaden träffade vi Tommy och Inga. Vi stannade och pratade med dom en stund och så gick vi till bagaren och köpte bröd, denna dag ett bröd fyllt med korv. Gott, men min favorit är brödet som är fyllt med skinka och ost! Ja, så köpte vi lite gott kaffebröd, en chokladkaka och ett bröd fyllt med vaniljkräm!

När vi packade upp ryggsäcken, som även idag bestod av flera knippen oregano, då kom regnet…

Anne-Marie

Vi sparade sardinburken i går kväll och gick i stället ner på byn för att ta något lätt. Hamnade på ett litet ställe med mest Pita av olika slag på menyn. Många var där och hämtade i påsar, men vi valde att sätta oss och äta på plats. Det blev Pita Pork resp. Pita Chicken, gott och fullt tillräckligt. Inga andra turister var där men en stor grekisk familj med flera små barn kom in vid halv tio, och utanför på gatan höll ett helt gäng smågrabbar på att spela fotboll ännu när vi gick efter 10. Sover aldrig barnen i det här landet? Skolbussen går ju halv åtta från torget!

I morse när jag vaknade vid sextiden regnade det och blåste kraftigt, så vi avvaktade med dagens vandring. Hade annars sett ut en rutt upp över berget bakom oss, men det fortsatte regna och blåsa hela förmiddagen. Vågorna rör upp vattnet rejält också, det som brukar vara alldeles kristallklart!



Vi låg på sängarna och läste i stället och får ta turen i morgon. När regnet upphörde efter lunch gick vi ner till byn och bort till slaktaren för att få tag i flera supergoda korvar. Där var det stängt men vi provianterade bl.a. vatten och grönsaker hos Yannis och nya ost- och skinkmackor hos bagaren innan vi gick hem och lunchade. Fortfarande blåsigt men vi kröp ner i lä på solstolarna en stund ändå. Nu framåt kvällen blir det ett nytt försök med korvjakten och förhoppningsvis middag hemma som avrundning på en stillsam dag!

Willy

Det blev ett annorlunda restaurangbesök igår kväll och även en annan kostnad, men det var värt varenda euro! Vi gick till byns fiskrestaurang där tog kocken emot oss. Han berättade vad som fanns till förrätt. Det bjöds tzatziki, vitlöksbröd, grekisk sallad eller grillad aubergine. Vi valde tzatziki! Till varmrätt tog vi grillad svärdfisk. Den var pinfärsk, kocken kom ut med hela svärdfisken och högg kotletter. Huvudet kastade han i en buske till katterna. Till svärdfisken serverades kokt potatis och citron! Det var den godaste fisk jag någonsin ätit!

Vi frågade kocken hur han hade tillagat svärdfisken. Han berättade så gärna! Först brynte han vitlök och gul lök med smör i en stekpanna. Så lade han i svärdfisken och kryddade med färsk oregano och citron. Den fick en kort stund i pannan och grillades sedan färdig i ett fiskhalster. Suveränt! Dessutom har vi plockat en mängd oregano som jag trodde var mynta, så receptet tar vi med oss hem!

Det som var annorlunda här var att man fick ingen meny utan kocken talade om för gästerna vad som serverades och då visste man heller inte vad priset var. Jag kan säga att priset här var det dubbla mot vad restaurangerna nere på strandpromenaden tar. Men som sagt, det var värt varenda euro!

Halv elva idag på förmiddagen tog vi bussen till Megalo Chorio som är öns huvudstad. Vi vandrade ner mot havet. Den här delen av ön är den bördigaste och det odlas bl.a. potatis, lök, gurkor, tomater, oliver och vi såg även vinrankor, citron- och apelsinträd och bikupor. Deras honung är jättegod, en eller två klickar på yoghurt smakar förträffligt! Det blommade överallt och fåglarna sjöng, men de är svåra att få syn på, de gömmer sig i all grönska.

På stranden åt vi en lätt matsäck som bestod av vatten, skorpor och päron! Vi trodde att vi skulle kunna äta lunch i Megalo Chorio men det fanns inget öppet så vi tog bussen tillbaka till Livadia efter ung. två timmar. Vi fick vinka till oss bussen så stannade den och vi fick hoppa på, här behövs inga busshållsplatser! Resan kostade 1 euro/person.

Tillbaka i Livadia gick vi till Mike, bagaren och köpte bröd till lunch. Jag lovar att det räcker med ett bröd! Tänk er typ ett wienerbröd som är fyllt med skinka och ost. Det väger tungt och består antagligen till hälften av dagens kaloribehov. Behöver jag säga att det smakar såå gott! Vi har ätit samma typ av bröd fyllt med fetaost och det finns en variant som är fyllt med korv också. Dessutom köpte vi bullar fyllda med jordgubbssylt, ung. som munkar! Ikväll kanske det bara blir en burk sardiner till middag…

Efter lunchen blev det en siesta med bokläsning och så kaffe med bulle! Willy är inne på sin sjunde bok. Jag läser fortfarande på min första men den består av nästan sjuhundra sidor. Det är Jean M. Auel, De målade grottornas land, fortsättning på berättelsen om Ayla.

Alldeles nyss kom det en regnskur, vinden har lugnat ner sig något så regnet känns bara uppfriskande!

Anne-Marie    

Under eftermiddagen i går var det stor barn- och familjefest i byn. Restaurangerna var fulla av folk som umgicks och barn som lekte. Påskdagen är den stora festdagen på den största helgen i Grekland, med bl.a. godis och presenter till barnen. Framåt kvällen däremot blev det mycket lugnt i byn, men ett par restauranger var öppna. Vi gick till ett nyöppnat ställe utmed strandpromenaden och beställde lammkotletter. Det fanns faktiskt att få, det kan vara lite tunt med utbudet så här i början, och vi fick in varsitt jättelass med 5 kotletter var, ris och friterad potatis. Det var vi och en barnfamilj plus besättningen på en tysk segelbåt som just kommit in som befolkade stället så länge vi satt kvar. Alla andra var nog hemma och pustade ut efter helgen…

På de tavernor som ligger vid vattnet är det stora genomskinliga ”presenningar” av plast som spänns fast från taket ner i krokar i trottoaren, och som skyddar mot blåsten. Det behövs verkligen, kvällstid fläktar det bra. 8-10 m/s sägs det i väderrapporterna och kombinerat med att termometern kryper ner mot 17 är det riktigt kylslaget.

I dag, annandagen, är den stora vilodagen här. Vi ansluter oss förstås till den lokala traditionen och har bara softat hela dagen. Legat och läst, gått en sväng ner till byn för att proviantera, käkat lunch på balkongen med yoghurt och honung (och mycket Feta blir det), solat en stund och softat igen. Och så har vi skrivit vykort, men posten är inte öppen idag så frimärken får vänta till i morgon.

Vi har också löst mysteriet med de hängda dockorna utanför kyrkan! I alla fall delvis: enligt traditionen hänger man upp en docka föreställande Judas som förrådde Jesus. Där får den hänga från morgonen och på eftermiddagen samlas man och tänder ett bål under dockan och eldar upp den som hämnd. Fast vi begriper inte varför det var två dockor här i byn?

I kväll blir det att leta upp något ställe att äta på och att kolla busstiderna. I morgon börjar bussen gå som vanligt igen. Det finns en buss som kör sina turer mellan hamnstaden Livadia, där i bor, och huvudstaden Megalo Chorio. Det är en sträcka på ca 7 km på den enda asfalterade vägen (bensinmacken ligger halvvägs). Sommartid åker den också ner i en slinga förbi de två ständerna nedanför huvudstan. Knepigt med betalningen, man går på bussen och åker med, och när man är framme går man fram till chauffören och talar om hur långt man åkt och betalar sin biljett!

Vi tänker oss alltså en tur till andra sidan i morgon och där ska vi vandra en slinga. Kikare och kamera är förstås med så vi kan se och dokumentera!

Willy

Jag lade på en duk på bordet igår när vi skulle äta vår påskmiddag och gjorde egna servetter av toapapper som jag ritade kycklingar på och färglade med saft från gula blommor och gröna blad. De blev riktigt fina! Vi kokade äggen i skal från rödlök, som jag hade lindat snöre runt för att få lite mönster och färg. Så gjorde vi en egen grekisk sallad, kokade bönor och stekte korven, tog fram sardiner och gurka. Som efterrätt blev det färska jordgubbar! Måste bara säga att korven var såå god så det kommer att bli flera besök hos slakaren.

Klockan 00.00 var det klockringnig och fyrverkerier! Midnattsmässan sändes inte ut via högtalare men det gjorde inte så mycket för vi hörde ju på den på långfredagen.

Ännu en frukost ute på altanen idag på påskdagen! Sol, men blåsten vill inte ge med sig och den kommer fortfarande från norr. Vi bestämde oss för en längre vandring idag. Vi skulle gå till ännu en övergiven stad, Gehra som ligger på andra sidan ön. Matsäcken blev rester av påskmiddagen och så gick vi strax efter kl.10.

På strandpromenaden mötte vi vår vän Tommy som var ute på en promenad och hade hittat drivved som han skulle ta hem till Inga. Hon skulle använda det som något arrangemang med blommor. Vid flera hus grillades det lamm, hela lamm uppträdda på spett och det doftade väldigt gott. Påskalammen var slaktade och skulle avnjutas med släkt och vänner, det förstod vi, men något vi inte förstod, var att det hängde två uppstoppade dockor med snaror runt halsen vid kyrka? Kan det vara Judas som förrådde Jesus, men han var ju bara en eller kan det vara de två rövarna som hängde på korset bredvid Jesus? Vi får kolla upp!

Vi stannade till vid Johanneskapellet och tände två ljus för våra nära och kära där hemma. Kapellet ligger otroligt vackert med utsikt över hela Livadiabukten.



Så fortsatte vi vår vandring på ganska branta leder men med en fantastisk utsikt. Det är så vackert att man nästan tappar andan och när vi så fick se en alldeles knallgul fågel som heter sommargylling då blir man glad.

När vi kom fram till Gehra åt vi lunch bland ruiner och spillning från både getter och lamm. Den här staden finns det inte så mycket fakta om så vi vet inte varför människorna valde att lämna den. Kanske tog vattnet slut även här?

Vandringen tillbaka till Livadia gick lätt och smidigt och när vi kom till Annas hade vi varit ute över fyra timmar. Vi hade gått över 18 000 steg, inte illa! Vi hade också plockat ryggsäcken full av mynta som nu hänger på tork. Nu blev det vila på sängen och sedan åt vi en god hemlagad grekisk sallad!      

Anne-Marie

…börjar med långfredagskvällen! Vi letade oss ner till kyrkan för att se vad som hände, men såg inte så mycket för det var pintjockt med besökare. Vi och ytterligare några tiotal stod utanför entrén och lyssnade till växelsången i bortåt en timme. Lite ovant upplägg på mässan, sången pågick hela tiden utan några märkbara övergångar eller ens några avbrott. Prästen sjöng och kören eller församlingen svarade/upprepade omväxlande. Så småningom bars korset ut och efter det en blomstersmyckad ”bår”, en Sepulcher som symboliserar Jesu grav, och alla kyrkobesökarna föll in i en procession genom byn medan kyrkklockorna ringde. Efter det behövde vi även lite lekamlig spis och gick till en av de få öppna tavernorna, Michalis.

I morse, påskafton, var vi tidigt uppe och började med ett besök hos slaktaren i utkanten av byn. Vi bestämde att vi ska försöka ordna en påskmiddag, så lik en svensk som det går härnere med lokala råvaror :-) Grekerna själva äter också mycket ägg under påsken, men de är färgade ilsket röda med rödlök och vinäger. När familjen samlats gäller det att knacka grannens ägg med sitt eget, och den som har sitt ägg helt efter det fortsätter. Till slut finns det bara ett enda helt ägg kvar vid bordet och den personen har lycka och välgång hela det kommande året!

Prinskorv fanns det ju inte, men väldigt kryddiga och goda ”lokala korvar” som vi köpte några av hos slaktaren. Vi fick vänta i kö en stund för kunden före oss skulle ha ett halvt får. Slaktaren gick in i kylen, hämtade ett helt flått får och hängde upp i butiken och började stycka! Det blev ett helt bakben, massor av grovhuggna kotletter mm och dessutom lever och njurar från inkråmet, allt avsett för den grillade påskmiddagen med släkten. Så småningom fick vi våra korvar och gick vidare till Yannis Supermarket där vi hittade gurka, tomater, bönor, rödlök, ägg och sardiner (ingen sill) och till och med jordgubbar. Det får duga! Sen blev det en tur till bagaren och några kringlor innan vi gick hem och lastade av, kryssande bland alla katter.

Dagens promenad gick igen till Lethra, jag hade bestämt mig för att bada! Vi kom ihåg badtermometern men glömde badskorna, så det blev dubbelt jävligt att gå i det 19-gradiga vattnet.
Men t.o.m. A-M kom i, det finns det bildbevis på, fast det inte blev några längre simturer för någon av oss.

Det är en vådlig väg vi går, inte bara högt upp på den smala stigen, utan också full av drakar och monster!

I kväll inväntar vi med spänning midnattsmässan som börjar kl 23 och kanske sänds i högtalare ut över byn. Det hela avslutas på 12-slaget med fyrverkerier och det vill vi ju inte missa från vår upphöjda position!

Willy

Igår kväll gick vi till den tredje av fyra restauranger som är öppna, säkerligen också den blåsigaste. Restaurangen ligger alldeles vid havet och på sommaren är det underbart att sitta här, men nu blåser ju nordanvinden… Vi åt i alla fall en fantastik ”grillplate” bestående av grillad kyckling, fläskkött, färsrulle med fetaost och lokal bykorv!

Vi är inte många turister här så vi träffar de flesta på våra restaurangbesök. Ibland kan man ge ”namn” till turisterna. En av grabbarna är så lik Lasse Berghagen så vi kallar honom ”Berghagen” när vi pratar om honom. Han och hans fru var på samma restaurang igår och vi började prata med varandra så till slut flyttade de över till vårt bord. Det visade sig att han hette Tommy Nilsson!! Med fru Inga! De kom från Varberg och har funnit denna ö som de förälskat sig i och varit här ett flertal gånger sedan 2007. Bara i år skulle de åka hit vid tre tillfällen. De kände de flesta här i Livadia och ”skvallrade” en del om dessa!

Tommy är vinterbadare, alltså van vid att bada under kalla förhållanden. Han hade badat igår och sa att det var 18.5 grader i vattnet!? Vi har planerat att vandra till Lethra strand någon dag framöver och ta ett bad, kanske inte jag men säkert Willy!

Långfredagen inleddes med klockspel från kyrkan tidig morgon och vi såg flera svartklädda människor gå till kyrkan. Enligt tradition tas korset ned på skärtorsdagen och läggs i en linneduk och på långfredagen bärs det i procession genom byn tillbaka till kyrkan. Så är det mässor i kyrkan under dagen och kvällen.

Willy gick till Mike på morgonen för att köpa frukostbröd och betala vår vistelse här på Annas. Trevlig kille! Vi fick rabatt, han bjöd oss på två nätter! Mike har en stor hund och säkert 10 katter som han matar och flera hemlösa katter kommer också hit för att äta. Igår tog jag med en skorpa och gav katterna, idag blir det nog lite gammalt bröd och en ostskiva!

Dagen har gått i vilans tecken, ätit frukost för första gången och även lunch på vår altan, läst, solat och Willy har spelat något spel på sin surfplatta där arga fåglar tar död på grisar som har stulit deras ägg!? Angry birds! Ingen kommentar…

Jo, så har vi ju sett en blåtrast. Mycket vacker och med en skön sång!

Anne-Marie

I går kväll hittade vi ytterligare en restaurang, Michailis, som just hade öppnat för säsongen och där gick vi in och åt middag. Kocken kom och satte sig vid bordet och berättade vad som fanns i köket, det var ungefär en tredjedel av det som stod på menyn. Vi satt inomhus tillsammans med ett fåtal andra gäster, det är fortfarande blåsigt här med vinden från norr och då blir det bra kyligt på kvällen.  På en hylla i restaurangen stod en helt fantastisk vevgrammofon!

Gick tvärs över vägen till Yannis Supermarket, som också hade premiäröppnat, och köpte en påse
kalamataoliver i lösvikt som vi gick hem och njöt av som nattmat. Fick treva oss hem i beckmörkret för vi hade som vanligt glömt ficklampan hemma, gatubelysning är det inte tal om på den väg vi går mellan husen.

Vaknade i morse till strålande solsken och bestämde oss för att ta en liten tur upp till Mikro Chorio,
den övergivna gamla huvudstaden. På vägen hittade vi flera kryddväxter och plockade ett par rejäla buketter timjan som nu hänger på tork och luktar gott i hela rummet.





Framför kyrkan, som fortfarande hålls i bruk, var ett gäng hantverkare i farten och väsnades med cementblandare så vi sparade lunchen till ett skuggigt träd på hemvägen. Där såg vi en ensam falk segla förbi på spaning och en ängshök som jagades av några kråkor. Dessutom ett antal småfåglar som är svåra att artbestämma, dom är alldeles för kvicka ut och in i lövverket.

På eftermiddagen blev det siesta och en stund på solstolarna. Men inte för länge, solen tar hårt på oss bleka nordbor. I kväll ska vi kolla upp busstiderna till huvudstaden, skaffa en vandringskarta och ta reda på mera om hur påskfirandet går till i byn. Tänk om långfredagen är som vi hade det förr i Sverige, att allt är stängt? Då måste vi köpa på oss något att äta eller laga till hemma på rummet!
Återkommer med rapport om det. Gott om blommor har vi i alla fall!

Willy

Vi hittade en restaurang som var öppen på kvällen igår och vi åt varsin god gyrostallrik serverad på träfat!
Det var riktigt skönt att komma in i värmen, för vi gick med dubbla tröjor, jacka och skor på oss inne på vårt hotellrum. Lika varmt eller ska man säga lika kallt inne som ute. Omkring 17 grader! Så tillkommer blåsten, blåsten som kommer från norr…

Vi vaknade huttrande men solen började titta fram och genast kom värmen. Willy gick till vår bagare Mike och jag satte på frukostäggen. Det var första gången jag ställde timern på min mobiltelefon så det blev lite tokigt. Äggen skulle koka 3 timmar och 30 minuter, men det skulle naturligtvis vara 3 minuter och 30 sekunder! Jag kom dock på mig själv!

Efter frukosten bestämde vi oss för att göra vår första vandring. Vi skulle gå till Lethra, den fina stranden där vi låg i ”vår” grotta förra gången vi var här. Då var det så varmt så det gick inte att vara i solen.

Nu hade det dock blivit så varmt så jag bestämde mig för att gå i shorts och linne. Vi packade ner lite lunch och gav oss iväg. Det var fantastiskt att komma tillbaka på vandringsleden! Allt är mycket grönare och det blommar överallt. Så doftar det get och timjan!! Jag hittade två andra kryddväxter som jag plockade. Jag är inte säker på vad det är men tror att det kan vara salvia och någon slags mynta. Nu hänger de på tork på rummet! Jag plockade också en bukett blommor av olika de slag på vägen, säkerligen ett tjugotal olika arter.

Vi stannade till på Ruths klippa och lade några fina stenar på hennes offerkast. Det är en vidunderlig utsikt och jag kan förstå att hon älskade denna plats. Tyvärr blev hon bara 50 år. Hennes man lät gravera en stenplatta och satte dit som ett minne av sin fru och där lägger vandrare fina stenar för att hedra hennes minne.

Vi kom så fram till Lethra. Inte en människa utan hela stranden var vår. Vi hörde några getter på avstånd och vågornas brus. Det är ro för själen. Vi åt vår medhavda matsäck, nybakade bröd fyllda med fetaost och en mugg vin!

På vägen tillbaka såg vi två, tror vi ormörnar som seglade över oss och jagade antagligen efter ormar?! Vi såg också hussvalor, koltrast och en sammetshätta. Vi såg inga ormar men ödlor är det gott om, de springer kors och tvärs över leden! Willy hade sin stegräknare på sig och den visade på nästan 13 000 steg när vi kom hem, man ska gärna gå 10 000 steg om dagen för hälsan! En bra dag!

När vi kom tillbaka lade vi oss på solstolarna på vår altan och solade en stund. Jättevarmt!! Willy har räknat ut hur stor altan vi har och den är 29 kvadratmeter, nästan lika stor som Stefans etta i Johannelund!

Solfångaren på taket har värmt upp vattnet i varmvattensberedaren under dagen så nu kan vi faktiskt duscha! Det kunde vi inte igår…

Anne-Marie

Tidig morgon och taxi till Kolona-hamnen där färjan gick kl 9. På kajen träffade vi ett par Göteborgare, Annki och Nisse, som är flitiga Tilosbesökare sedan 2007. Annki har jag pratat med på reseforumet Kalimera förut! Hon har skrivit resebrev i flera år och tipsat om allt möjligt. Nu tyckte de att de luffat färdigt efter 23 öar och ”hittat hem”. I år firar de påsk med en familj de lärt känna här.

Färjan över blev en speciell upplevelse med hård vind och mycket vågor. Det var fler än jag som mådde pyton, men jag klarade mig ändå hela vägen mina suveräna Calma (tack Anki) men det var inte alla som gjorde det…

Väl framme blev vi hämtade i duggregnet vid kajen av öns bagare Mike som också driver Annas studios. Rummet är ganska stort med himmelssäng!



Nej, det var visst ett myggnät.
Men det blåser och har regnat en skur på em så risken för myggor är nog inte så stor för tillfället. Större svärmar är det av katter! Ett tiotal kom emot oss direkt på stigen ner, en del ungar och de flesta kelsjuka.

Gick en tur utmed stranden när regnet upphört och kunde konstatera att det mesta var stängt. Försäsongen börjar idag och vi är bland de första turisterna på ön, på vårt hotell har vi bara ett par grannar. En enda minimarket var öppen på eftermiddagen och det verkade vara två-tre tavernor som är i ordning. Kanske några är öppna ikväll? Vi köpte med oss lite lunch till rummet och inväntar kvällen för riktig mat. Men våren har kommit mycket längre här, det grönskar och blommar lite varstans i buskagen, det har tom blivit en bukett prästkragar på bordet av både den vita och gula sorten.

Willy

Hotellfrukosten vill man ju inte missa, så det blev att kravla sig upp vid halv nio. Inte så mycket sömn som hade behövts men vi ”vilade frukost” ett par timmar innan vi åkte in till Rhodos stad. Vi bor i Kalithea ca 7 km utanför centrum och det blev lite långt att gå. Bestämde oss för att ta bussen som går varje halvtimme utanför hotellet men den dröjde

Det var vi och ett tyskt par som väntade och plötsligt blev vi erbjuda taxi med ”the best taxi driver” för 2€ var in till gamla stan. Vi nappade och åkte in och bestämde oss för en vända i gamla stan, men det var en riktig turistfälla!



Fyra inkastare på de första 30 meterna gjorde att vi snabbt hittade en utgång och gick runt på ”nya stan” i stället. Målet var Mandraki-hamnen för att köpa biljetter till färjan över till Tilos på tisdag morgon. Efter uträttat ärende och 49€ fattigare hittade vi faktiskt lokalbussen som tog oss hem till hotellet igen. Den var konstigt nog lite dyrare än att åka taxi, 2,20 per person kostade biljetten!

Vädret här är hittills något svalare än hemma och det har blåst ganska mycket idag. Men det är ändå varmare ute än det är på rummet! AC finns men värmer inte och just nu skriver jag detta med jackan på för att inte frysa och bli stel.



Vi hoppas på lugnare väder när vi väl kommit på plats i morgon!

Willy

Efter en fantastiskt rolig lördag med Laserdome (grattis Steffe till första inteckningen i Mistréns Vandringspris) och premiärgrillning började vi grovpacka. Finputsningen sparade vi till söndagen med gott om tid. Nina körde oss till tåget som gick kl 15 och vi var på Arlanda runt 17.30. Flyget som skulle ta oss till Rhodos var tänkt att gå 20.40 men hade blivit försenat på Kanarieöarna och avgick inte förrän 22. Trots det vågade vi inte beställa baguetterna som såldes med garanterad servering inom tre timmar, tänk om flyget skulle gå tidigare?



Vid landningen blev det hårda vindar med mycket gropig flygning, därefter en brutalt snabb taxiresa till hotellet. Hastighetsbegränsning, heldragen linje och stopplikt gäller inte på nätterna! Checkade in på Kresten Palace Hotel mitt i natten och kraschade i sängarna vid 4-tiden…

Willy