Tilosigen

I går kväll hittade vi ytterligare en restaurang, Michailis, som just hade öppnat för säsongen och där gick vi in och åt middag. Kocken kom och satte sig vid bordet och berättade vad som fanns i köket, det var ungefär en tredjedel av det som stod på menyn. Vi satt inomhus tillsammans med ett fåtal andra gäster, det är fortfarande blåsigt här med vinden från norr och då blir det bra kyligt på kvällen.  På en hylla i restaurangen stod en helt fantastisk vevgrammofon!

Gick tvärs över vägen till Yannis Supermarket, som också hade premiäröppnat, och köpte en påse
kalamataoliver i lösvikt som vi gick hem och njöt av som nattmat. Fick treva oss hem i beckmörkret för vi hade som vanligt glömt ficklampan hemma, gatubelysning är det inte tal om på den väg vi går mellan husen.

Vaknade i morse till strålande solsken och bestämde oss för att ta en liten tur upp till Mikro Chorio,
den övergivna gamla huvudstaden. På vägen hittade vi flera kryddväxter och plockade ett par rejäla buketter timjan som nu hänger på tork och luktar gott i hela rummet.





Framför kyrkan, som fortfarande hålls i bruk, var ett gäng hantverkare i farten och väsnades med cementblandare så vi sparade lunchen till ett skuggigt träd på hemvägen. Där såg vi en ensam falk segla förbi på spaning och en ängshök som jagades av några kråkor. Dessutom ett antal småfåglar som är svåra att artbestämma, dom är alldeles för kvicka ut och in i lövverket.

På eftermiddagen blev det siesta och en stund på solstolarna. Men inte för länge, solen tar hårt på oss bleka nordbor. I kväll ska vi kolla upp busstiderna till huvudstaden, skaffa en vandringskarta och ta reda på mera om hur påskfirandet går till i byn. Tänk om långfredagen är som vi hade det förr i Sverige, att allt är stängt? Då måste vi köpa på oss något att äta eller laga till hemma på rummet!
Återkommer med rapport om det. Gott om blommor har vi i alla fall!

Willy