Tilos

Igår var Willy sugen på Stifado, nötkött, massor av lök och potatis tillagat i lergryta, så vi traskade iväg till en mysig restaurang efter vårt besök på Balthazar. Tyvärr fanns det inte Stifado utan det fick bli en lammgryta istället! (Jag vågar knappt skriva det eftersom jag vet att Anja läser bloggen med Clara och Tim och han tycker ju inte riktigt om att morfar äter både get och lamm). Jag åt biff i citronsås och det var riktigt gott! Det vi saknar många gånger med maten är saltet, men de använder mycket örtkryddor istället som ger smak.

Så shoppade vi små presenter till våra barn och barnbarn! Jag har också köpt paket till mina ”systrar” Amsen, Marre och Kristina! Det finns fyra små, små affärer här så det är inte så lätt att hitta något, men det är ju tanken som räknas!

Innan vi gick hem stannade vi till på torget och tog en Irish Coffe tillsammans med många av lokalbefolkningen, främst den manliga delen. Det var inte dumt att efter shoppingen sitta under halvmeter höga pelargoner, bouganvilla och limeträd och njuta av en Irish (med riktig grädde)!

Klockan sex imorse eller rättare sagt 06.10 (lokal tid) låg vi sängen och såg på soluppgången. Underbart! Strax efter gick vi upp och åt en frukost bestående av yoghurt med honung från Tilos, ägg, kaffe och smörgås. Packade ryggsäckarna med massor av vatten, nektariner, sardiner, plåster, kamera och en karta över ön. Strax efter sju gick vi iväg på vår vandring runt södra delen av Tilos. Vi stannade hos bagaren och köpte alldeles färska bröd med fetaost. Mm, vilken doft i bageriet!

Vi började vår vandring upp till ett litet kapell, Agios Ioannis, och fortsatte utmed kusten på den södra delen av ön. Vilka vyer, helt fantastiskt! Det var inte heller speciellt jobbigt att gå den första delen, inte så varmt och en skön vind. Getter överallt, eleonorafalkar i luften och en doft av getspillning och timjan i näsan större delen av vandringen!







Men på något sätt missade vi att ta av från getstigen och hamnade i ännu en övergiven stad, Gehra. Det finns inte så många uppgifter om denna stad och varför människorna lämnade den. Det var bara ruiner kvar och precis som i Mikro Horio hade folket tagit med sig taken när de övergav staden. Vi förstod att vi hade gått fel och vände tillbaka för att hitta rätt ”avfart”. Det blev också en välbehövlig vila med vår matsäck. Vi hittade till slut rätt röse som visade vart vi skulle gå. Det var brant, snåriga buskar och ”rullande” stenar, men upp för berget kom vi och belönades med en hisnande utsikt över havet! Nu visste vi att vi var på rätt väg och den sista delen av vandringen var relativt ”lätt”. Visst var vi trötta, varma och lite småsåriga på benen men vi var överens om att det var det värt. En otrolig upplevelse! När vi kom tillbaka till Livadia hade vi vandrat i drygt 4 timmar! Det blev en skön dusch, lunch och siesta!  

Vi sa båda att det skulle vara fantastiskt att komma tillbaka till Tilos under våren och vandra. Nu är det mesta sönderbränt, men jag kan tänka mig hur grönt det är på våren och tänk att få se alla blommor! Nästan överallt på getstigarna ser man lökar, typ amaryllislökar som har blommat. Jag har tagit två, som låg på en stig, ska ta hem dem, plantera och se om de vill växa hemma!

Anne-Marie