Tilos

Vi har varit hos Pandi på Balthazar varje kväll under våra två veckor här på Tilos, bloggat, ringt våra barn, och läst lite svenska nyheter. Kul om vi kan få hans mejladress så vi kan hålla kontakten! Igår bad vi honom ta ett kort på oss och så här ser det ut där vi sitter på Balthazar (samma platser varje kväll)!

Så fick då Willy äntligen äta sin Stifado! Det som är spännande att prova olika restauranger är att samma maträtt kan variera både i smak och utseende. Stifado tänker jag mig, biff, lök och potatis tillagad i en lergryta, här var det som ”typ” kallopskött, smålökar och klyftpotatis på en tallrik!

Imorse gick vi upp halv sju, åt frukost, packade ryggsäckarna med vatten och frukt och gav oss iväg på en sista vandring, för denna gång. Vi gick mot Lehtrastranden och stannade vid Ruths klippa. En engelsk kvinna vid namn Ruth älskade att sitta här och beundra utsikten. Hon dog här 1998, bara 50 år gammal. Hennes man lät uppföra ett minnesmärke, en platta med inskription. Här har det bildats ett offerkast, vandrare lägger en sten vid plattan för att visa sin vördnad inför Ruth. Willy och jag letade upp varsin fin sten och gjorde det samma. Det kändes fint på något sätt och jag förstår att hon älskade att sitta där, för det är otroligt vackert!

Vi var ute omkring en och en halv timma och vandrade, vi var tillbaka strax efter nio. Det kändes som en lätt vandring, men det var idag jag upptäckte alla ödlor som springer på getstigarna. De är inte stora, kanske tio cm, men det kryllar av dem!

På väg till stranden gick vi in hos bagaren och köpte vaniljbullar eller ett slags wienerbröd fyllda med vaniljkräm. Varje bulle vägde nog ett halvt kilo och innehöll säkert dagens kaloribehov. Men vad gör det och det var nog bland det godaste jag har ätit och kalorier har vi nog gjort av med idag i alla fall!

På stranden träffade vi våra vandrande grannar. De hade fått ge upp sin vandring till den övergivna staden Gehra. Under två timmars vandring hade de druckit tre liter vatten och de orkade helt enkelt inte fortsätta utan vände hemåt. Det är väldigt varmt idag och det blåser ingenting, dessutom gick de senare på förmiddagen när hettan hade kommit. Det bästa är att vandra tidigt på morgonen!

Nu har vi ätit en god lunch med bröd, fetaost och Retsina! Så småningom blir det att packa inför hemresan imorgon. Färjan går 07.00 till Rhodos och vi flyger 14.00. tillbaka till Sverige!

Det har varit två helt fantastiska veckor med många upplevelser! Det här är ett ställe som jag gärna återvänder till! Och som jag tidigare har sagt ”det är en lyx att kunna slösa med sin tid”!

Anne-Marie

I går kväll när vi gick ut för att äta tänkte jag att det äntligen skulle bli en Stifado. Visserligen blir man inte speciellt hungrig i värmen, kroppen behöver nog inte så mycket energi för att hålla tempen uppe, men lite mat går det alltid åt. Och då får det gärna vara gott också! Vi började med ett besök på Yannis och Marinas SuperMarket för att köpa vatten och andra förnödenheter som de kör hem till rummet och plockar in i kylskåpet. Sen gick vi iväg för att leta upp en genuin grekisk taverna. Runt hörnet på kvarteret hittade vi en liiiten servering under ett tak av vinrankor, fylld med grekiska familjer med och utan barn, ett tiotal katter, bouzokimusik, mycket tjatter och ett ledigt bord i hörnet. Där klämde vi oss in och fick in menyn. Det visade sig vara ett ställe för snabbmat, lite McD fast på grekiska, så några komplicerade rätter fanns det inte. Vi fastnade för gyros i pita och meatballs i pita (tror att A-M snöat in på köttbullar ;-) och det var riktigt gott! Lite lagom också, vi kände oss helt nöjda med det när vi knallade hem i mörkret.

Gårdagens vandring har inte satt några spår mer än lite rivna ben av buskarna och ett mycket beskedligt skoskav, lite förvånande när man tänker på hur vi traskade på eländigt underlag i fyra timmar. När vi sitter på balkongen kan vi se både vägen vi startade på rakt över bukten, och var vi kom ner från bergen bakom stan vid ”dödskallegrottan” (se pilen). Det är verkligen skithögt och här nerifrån ser det inte riktigt verkligt ut att vi har gått där.

I dag blev det ännu en slapp dag på stranden, det är ju så skönt att bara ligga och läsa och ta ett dopp ibland

!


Jag tror det blir ganska väl avvägt med dom 9 böcker vi hade med oss, kanske får jag gräva lite i den korg med kvarlämnat som står i trappan? Vi har diskuterat en kortare vandring i morgon för att kunna filma lite utmed kusten på väg till Lethra men det är inte riktigt bestämt ännu. Men jag ska i alla fall försöka få tag på en anständig Stifado i kväll!

Willy

Igår var Willy sugen på Stifado, nötkött, massor av lök och potatis tillagat i lergryta, så vi traskade iväg till en mysig restaurang efter vårt besök på Balthazar. Tyvärr fanns det inte Stifado utan det fick bli en lammgryta istället! (Jag vågar knappt skriva det eftersom jag vet att Anja läser bloggen med Clara och Tim och han tycker ju inte riktigt om att morfar äter både get och lamm). Jag åt biff i citronsås och det var riktigt gott! Det vi saknar många gånger med maten är saltet, men de använder mycket örtkryddor istället som ger smak.

Så shoppade vi små presenter till våra barn och barnbarn! Jag har också köpt paket till mina ”systrar” Amsen, Marre och Kristina! Det finns fyra små, små affärer här så det är inte så lätt att hitta något, men det är ju tanken som räknas!

Innan vi gick hem stannade vi till på torget och tog en Irish Coffe tillsammans med många av lokalbefolkningen, främst den manliga delen. Det var inte dumt att efter shoppingen sitta under halvmeter höga pelargoner, bouganvilla och limeträd och njuta av en Irish (med riktig grädde)!

Klockan sex imorse eller rättare sagt 06.10 (lokal tid) låg vi sängen och såg på soluppgången. Underbart! Strax efter gick vi upp och åt en frukost bestående av yoghurt med honung från Tilos, ägg, kaffe och smörgås. Packade ryggsäckarna med massor av vatten, nektariner, sardiner, plåster, kamera och en karta över ön. Strax efter sju gick vi iväg på vår vandring runt södra delen av Tilos. Vi stannade hos bagaren och köpte alldeles färska bröd med fetaost. Mm, vilken doft i bageriet!

Vi började vår vandring upp till ett litet kapell, Agios Ioannis, och fortsatte utmed kusten på den södra delen av ön. Vilka vyer, helt fantastiskt! Det var inte heller speciellt jobbigt att gå den första delen, inte så varmt och en skön vind. Getter överallt, eleonorafalkar i luften och en doft av getspillning och timjan i näsan större delen av vandringen!







Men på något sätt missade vi att ta av från getstigen och hamnade i ännu en övergiven stad, Gehra. Det finns inte så många uppgifter om denna stad och varför människorna lämnade den. Det var bara ruiner kvar och precis som i Mikro Horio hade folket tagit med sig taken när de övergav staden. Vi förstod att vi hade gått fel och vände tillbaka för att hitta rätt ”avfart”. Det blev också en välbehövlig vila med vår matsäck. Vi hittade till slut rätt röse som visade vart vi skulle gå. Det var brant, snåriga buskar och ”rullande” stenar, men upp för berget kom vi och belönades med en hisnande utsikt över havet! Nu visste vi att vi var på rätt väg och den sista delen av vandringen var relativt ”lätt”. Visst var vi trötta, varma och lite småsåriga på benen men vi var överens om att det var det värt. En otrolig upplevelse! När vi kom tillbaka till Livadia hade vi vandrat i drygt 4 timmar! Det blev en skön dusch, lunch och siesta!  

Vi sa båda att det skulle vara fantastiskt att komma tillbaka till Tilos under våren och vandra. Nu är det mesta sönderbränt, men jag kan tänka mig hur grönt det är på våren och tänk att få se alla blommor! Nästan överallt på getstigarna ser man lökar, typ amaryllislökar som har blommat. Jag har tagit två, som låg på en stig, ska ta hem dem, plantera och se om de vill växa hemma!

Anne-Marie

I går kväll gick vi som vanligt upp på Balthazar och lade upp bloggen innan det var dags att gå och hitta middag på något nytt ställe. Pratade lite med Pandi som har stället. Han har en svensk flickvän i Stockholm där han tillbringat de två senaste vintrarna, och påstår att han gillar Sverige trots snörekordet förra vintern. Flickvännen hade berättat hur varmt det är nu och att hon brukar bada i en sjö med sötvatten, något som Pandi längtar efter att få göra. Här på ön finns varken sjö eller pooler vid hotellen och man blir till o med knastrig av salt även på land.

Så småningom gick vi vidare för att hitta ett matställe. Vi kom till en restaurang som såg bra ut och jag var sugen på Stifado, en köttgryta (men inte med get!). Det har varit riktigt blåsigt de senaste dagarna så vi fick ett bord men anvisades vilka stolar vi skulle sitta på, för stället med olja och kryddor hade blåst ner på golvet så det var lite kladdigt där! När menyn kom fanns det inte mycket grekiskt på den, vi fick leta oss fram till Specialgrillade fläskkotletter (A-M) och Byns korvar (WM). Båda rätterna var jättegoda, men i kväll blir det nog mera grekiskt med maten. Vi har sett ett ställe nära hamnen som verkar genuint, där öns enda taxi brukar stå parkerad. Kanske blir det där?

Dagens äventyr har hittills bestått i en blåsig dag på stranden där man fått hålla i hatten. Tyvärr höll jag inte i mitt linne, som jag vikt ihop som kudde, när jag lyfte på huvudet och det blåste iväg ner i vattnet! Det var bara att bre ut det på stenarna och förankra i alla fyra hörnen så torkade det på en timme, nystärkt av saltet!

Döm om vår förvåning när vi plötsligt upptäckte kung Carl Gustaf som kom plaskande i vågorna, vi som trodde att han var på Öland den här veckan!

På tal om genuint grekiskt besökte vi banken häromdagen för att ta ut lite pengar i automaten (den enda på ön). Uttaget kunde inte genomföras, men bankkontoret låg ju bakom så vi gick in och ställde oss i kö. Före oss stod ett yngre par med samma problem, men de kunde tyvärr inte få ut några pengar på sina kort eftersom de saknade chip! Efter lite diskussion fick de rådet att komma tillbaka och försöka igen senare, det var nog pengarna i automaten som var slut och det skulle fyllas på under dagen. När de frågade hur dags det gjordes fick de till svar ”Maybe half hour”.
- Ok, someone is coming to fill it up?
- No, I do it, but I don´t work full time and I have too much to do! Maybe half hour.
Under tiden som vi försökte ta ut pengar på kontoret med vårt kort, med chip, gick de ut och försökte igen och fick ut 500 euro i små valörer! Vårt kort funkade inte heller, ”bad connection”, så vi gick också ut och provade igen och fick ut 200 i tjugor!
Man kan ju fundera över logiken när det är många kunder under förmiddagen som klagat på att pengarna är slut och därför hinner man inte fylla på!

I morgon kanske det blir en vandringstur igen, den här gången bort utmed stranden och upp över bergen. Det finns en runda på 3-4 timmar som börjar snällt med grusväg men sedan övergår i getstigar. Våra vandrande grannar hade gått den i början på veckan och rekommenderade den. En hisnande utsikt och enkel avslutning lovade de, så det blir att ta med videokameran. Om vi har orken kvar kanske vi gör om promenaden till Lethra och filmar där också innan veckan är slut!

Willy

Efter att vi bloggat igår och tittat på ev. nya inlägg gick vi till Nikos och åt middag. Vi har varit där tidigare, det är inte ofta vi går tillbaka till samma restaurang för vi tycker det är spännande att prova nya. Men igår hade Willy feber och hostade en massa, ändå tycker jag han ser väldigt pigg ut på kortet som Fru Nikos tog på oss! Nikos ligger dörr i dörr med Balthazar där vi bloggar, därför valde vi den restaurangen. Willy åt lammkotletter och jag åt bacon steak, typ grillade fläskkotletter! Mycket gott! Efter middagen gick vi direkt hem och sov!

Vi sov till halv åtta imorse (nytt rekord), sen låg vi och läste en timma innan vi gick upp. Willy hostade oavbrutet under denna timma, ändå föreslog han att vi skulle ta lokalbussen till Esteros, Tilos finaste sandstrand!  Bussen gick halv elva och det tog ung 20 minuter att komma dit. Vi tycker väl inte riktigt som grekerna här vad en sandstrand är!? Men det blev några sköna timmar under ett träd, där faktiskt både Willy och jag blev ”nerbajsade” av en fågel, (men betyder inte det tur)? Klockan tre gick bussen hem igen och vi passade på att handla på vägen.

Vi har försökt kolla lite priser i affären, på kvittot står det bara IAOOPA på allting. En bra gissnig är att det betyder varor! Det finns inte heller några kilopriser på frukt och grönsaker utan först när det vägs i kassan ser man priset. Men vi har svårt att tro att vi blir lurade!? 9 liter vatten 3 euro, 4 nektariner 1.30 euro, 4 kiwi 1.64 euro, 5 dl yoghurt 2.70 euro, (lite dyrt kanske), 2 burkar sardiner i chili 2 euro och 4 Mythos 5.60 euro.

Är det så att sparpaketet för grekerna har trätt i kraft? Det är nog ”att bita sig i svansen” om priserna höjs. Då kan det bli svårt att få turister och turismen behövs för landets överlevnad. Bland annat som att få den service som vi får med varorna hemkörda utan att det kostar något extra tror jag är något att bygga vidare på!

Våra grannar som vi lärt känna lite under våra vandringar har vi inte sett till de sista dagarna. Vi har ju ”legat” lite lågt eftersom Willy är förkyld. Men om han känner sig piggare under de närmaste dagarna har vi funderat på två vandringar till. Grannarna hade planer på en vandring som skulle ta fem timmar, tufft men en otrolig upplevelse!

Anne-Marie 

Förkylningen börjar ge med sig! I går fick vi köpa extra toarullar att ta med när vi gick ut, näsan bara rann, men under natten flyttade det ner i luftrören och morgonen började med långdragna hostattacker. Tydligen var det lugnt under natten för A-M hade inte väckt mig, förmodligen var jag helt medvetslös efter att ha sett en hel fotbollsmatch på grekisk TV! Som sagt har det lättat under dagen och känns riktigt hyfsat i kväll.

Vi lyckades få ett bord på Ouzeria Omonio i går kväll och beställde vitlöksbröd och husets köttbullar. Jättegott, men det blev en del över som vi tog hem till dagens frukost :-)

Vid bordet straxt bredvid fick dom för sig att mata katten som kom och det dröjde inte länge förrän de hade fem stycken hos sig!

Det är ju ovanligt gott om katter här, på vägen hem från stranden satt ett gäng vi sopcontainern och såg förskräckta ut!

Vi går en liten stig mellan husen ner till torgen på kvällarna, det blir bara ett par hundra meter, och det syns att bebyggelsen runt hamnen har växt med turismen de sista 15 åren. Av någon anledning står gamla husrester kvar mitt bland det nybyggda och ibland blir det intressanta kontraster.

I dag har vi bara latat oss på stranden och läst men i morgon kanske det blir lokalbussen tvärsöver ön till Eristos som lär ha sandstrand, hur nu det kan se ut på grekiska? Det känns inte som vi har riktigt samma definitioner…

Willy

Igår när vi åt vår lunch hörde vi några engelsmän prata om att de hade sett delfiner utmed kusten alldeles här i närheten. Utmed en kustremsa som vi har funderat att vandra vid. Det skulle vara häftigt! Men vi får avvakta och se när det kan bli av för Willy har blivit förkyld. Han hostar, nyser och näsan rinner hela tiden. Vi som känner honom vet ju att han brukar nysa men nu är det nog tio gånger värre. Men vadå, det är bara att gilla läget...

Igår kväll handlade vi i ”vår” affär där vi får allt hemkört. Det är bara att säga var man bor och rumsnummer, vi bor på Marina deka tria (13) så körs allt hem och ställs in i kylskåpet. Det är suveränt, speciellt när det är dags att köpa vatten! Tyvärr var ju chipsen slut, de med salt och vinägersmak som jag skulle ha till fotbollen. Men Yannis försäkrade att de skulle komma inom en halvtimma. Marina, hans fru var nere vid båten som hade kommit med alla förnödenheter som behövs här på ön och var på väg tillbaka till affären och visst ordande det sig!

Vi blev lite sena att äta middag så vi tog en metze, smårätter för två. Vi satt uppe på ett tak på en restaurang med utsikt över havet. Tända lyktor, vågskvalp och en stjärnhimmel över oss, vad kan man mera begära? Ja, för min del tyckte jag det var lite för salt det vi åt. Det var ansjovis, makrill, bläckfisk, några röror, oliver, tomater, gurka och bröd. Så naturligtvis ouzo till detta! Jag är inte så förtjust i ouzo (vad jag gnäller) så Willy fick min halva plus att ”huset” bjöd på varsin ouzo till notan. Willy fick en halva till av mig och kanske var det därför som han somnade till fotbollen, ja, inte vet jag?

Idag har vi bara slappat på stranden! Vi köpte med oss två rullar toapapper för Willys förkylning och en har redan gått åt. Det är jätte synd om honom, men vi kvinnor vet ju hur det är när karlar blir sjuka.. Jag tog några bilder på stranden! Bygga sandslott går inte här utan det blev ett ”stenröse”, det är klappersten och det behövs badskor för att gå i och ur havet. Det blir en naturlig massage att ligga på dessa! En ”fiskargubbe” kom med sin båt och en av alla dessa katter kom och la sig hos oss i skuggan!

Nu har vi varit här en vecka, så fort tiden går! Man kommer ner i varv och kommer in i den lugna lunken som är här! Det känns otroligt bra! Det är en lyx att kunna få slösa med tiden!

Ikväll kommer jag att hålla på Holland i finalen (och jag har en halv chipspåse kvar)!

Anne-Marie

Vi pratade med Anja på telefon igår! Tim var lite bekymrad ”jag tycker inte morfar ska äta get, jag tycker getterna ska få en spruta så dom blir levande igen”. Willy pratade med Tim och han frågade ”hur många getar har du ätit morfar”? Willy sa att han hade ätit tre middagar med get, men att det var ju inte han som hade slaktat dem utan det var så med alla djur, gris, ko, kyckling och andra att de slaktas och sedan lagas till. Tim ”hummade” bara lite till svar… Igår åt han i alla fall inte get utan det blev kyckling ”curry evening” på en restaurang med engelska ägare. Ganska starkt, men gott!

Idag har det varit ganska blåsigt. Vi har legat länge på stranden och efter baden har vi fått lägga oss i solen för att få lite värme innan vi har kunnat krypa in under trädens skugga igen. Tänk att vinden kan göra så mycket, det är säkert 35 grader i skuggan, men så känns det inte när det blåser. Jag läste ut min andra bok på stranden här i Tilos. Deckare som jag kan rekommendera! Marie Ljungstedt som har skrivit ”I denna stilla natt” och ”Den inre kretsen”. Spännande!

På tal om böcker! Igår när vi åkte lokalbussen till Megalo Horio började vi prata med en kvinna som berättade att hon skulle vara på Tilos i sex veckor och skriva en bok. Den skulle få titeln ”Blommor och choklad”. För två år sedan blev hon hastigt änka två månader innan hon skulle gifta sig. Allt rasade. Att skriva boken blev en bearbetning för henne i all sorg och den kan kanske hjälpa andra. Hon pratade om hur människor runt henne reagerade. Någon gick över på andra sidan gatan för att slippa träffas. Andra sa ingenting och låtsades att ingenting hade hänt. En tredje vågade ingenting säga ifall hon skulle bli ledsen. Osv. Hon heter Sanna Wahlström och var en mycket trevlig person som jag skulle kunna sitta och prata med länge.

Vi åt lunch på vägen hem. En slags grekisk sallad med bröd. Jag kan tänka mig att man använder gårdagens bröd som dränks in i olivolja och vitlök. Det tillsammans med oliver, fetaost, tomater och oregano blev en ny rätt för oss. Det var gott och om det är som jag tror är det ju påhittigt med brödet!

Ikväll blir det fotboll på tv för mig i alla fall! Jag ska nog köpa en påse chips med vinägersmak, sådana goda chips som vi får varje kväll på Baltazar! Jag vet att Stefan gillar de chipsen och att han håller på Tyskland! Jag vet inte om jag håller med, skulle ju vara kul om Uruguay vann!

Anne-Marie

Idag blev det bussutflykt! Vi äntrade lokalbussen kl 10.30 för att åka de 7 kilometerna till huvudstaden Megalo Horio. Så mycket ”mega” var det dock inte där, mindre än hälften mot vår hamnstad och den är inte stor… Vi började med att leta upp elefantmuséet som enligt skyltningen skulle vara öppet, men där satt ett hänglås på dörren. Vi fortsatte upp mot kyrkan och utforskade de små gränderna och gångarna mellan husen på vägen. Väl uppe hade vi bra överblick över hela staden och ner till havet och filmade lite. Kyrkan var stängd men ett litet kapell ett stycke från var öppet så där tittade vi in.

När vi kom ner till huvudgatan igen var museet öppet och vi togs emot av en guide som på ganska svårförstådd engelska berättade om samlingarna och visade runt i det enda rummet. Det var på 70-talet som man hittade lämningar efter dvärgelefanter i en grotta på ön. Det var vanliga afrikanska elefanter som simmat hit med snabeln som snorkel och bildat en stam på Tilos, som med åren utvecklades till dvärgelefanter! De var bara 1.20-1.50 höga och levde här i flera tusen år tills de utrotades i ett vulkanutbrott ca 3000 f.Kr. Av flera skelettfynd har man sedan lyckats plocka ihop och rekonstruera hur de såg ut.

Vi bestämde oss för att vi sett det mesta och att vi skulle ta bussen 12.45 tillbaka igen. Det var ungefär en timme kvar så vi gick ner till en taverna och beställde grekisk sallad, tzatziki och retsina. Det dröjde lite innan maten kom och medan vi åt gick klockan. Så småningom gick jag in för att betala, men det tog också sin tid och när jag kom ut igen gick bussen! Nåja, vi har ju semester så vi satt kvar en stund och bestämde oss sedan för att gå på konstutställning en liten bit utanför stan. Vägen var skyltad och vi hamnade i en vacker villa hos ett franskt par som visade sina verk i ateljén. Fina saker var det, men också fina prislappar och vi hade ju inte tänkt handla i alla fall.

Vi återvände till tavernan och inväntade bussen kl 15, som vi faktiskt kom med. Väl hemma blev det lite siesta och en dusch och så ska vi ut och jaga skor ikväll. Mina sandaler har inte överlevt saltvattnet och jag behöver definitivt ett par badskor för att klara stranden!

Willy

I dag var vi uppe med tuppen (nåja, den är galen redan vid 6-tiden) och kom iväg på trekking redan vid 9. Då blåste fortfarande morgonbrisen och solen hade inte kommit upp i sitt glödhetaste läge.
Vi gick ett par kilometer uppför bergen in mot ön till den övergivna staden Mikro Horio som förr var den största staden på ön. På 50-talet bodde runt 1500 personer här, familjer med i snitt 8 barn i varje hus, men så började vattnet sina och alltfler blev tvungna att flytta. Många utvandrade till Amerika, Italien och Australien och några bosatte sig vid hamnen i Livadia, där vi är.




 Sista familjen lämnade stan i början på 60-talet men kyrkan har underhållits hela tiden och nu finns det också ett sommardiscotek som har öppet bland de upplysta ruinerna! Det var fascinerande att gå omkring i de smala gränderna och tänka sig att det har varit en myllrande stad för inte så länge sedan. Nu har ju hela ön inte mer än 450 bofasta!

På hemvägen plockade Anne-Marie nerium i flera olika färger, så nu har vi äntligen blommor i en liten mugg på bordet!

Vid lunchtid var vi hemma igen, åt lite och tog en välförtjänt siesta innan vi gick till stranden. Det lär finnas en sandstrand vid Eristos på andra sidan ön och dit har vi planerat att ta lokalbussen nån dag. Här är det dock inte tal om sand utan ”pebbel beach”, dvs stenstrand med visserligen rundslipade men hårda stenar i storlek upp till dryga pingisbollar. Det gäller att maka till underlaget ordentligt för att ligga någorlunda bekvämt!

I kväll blir det som vanligt ett stopp på BaLthaZaR för att uppdatera bloggen, 6€ för vin+Mythos+chips (Internet ingår) och sedan middag på någon taverna. Kanske hittar jag nån trevlig osmakad getvariant?

På tal om bussen: turistbroschyren säger att det finns ett anslag på torget vilka tider bussen går GMT (=Greek Maybe Time) men vill man vara säker kan man fråga George på Caféet, det är busschaufförens bror!

Willy

Onsdag 7 juli 2010

Jag tror Willy har ”snöat in” på get! Igår kväll när vi var ute och åt middag tog han ännu en rätt med get. Han tyckte det var jättegott, men jag ser bara de små killingarna framför mig, och de ska man äta! När Nina var liten ville hon inte så gärna äta renskav för hon tyckte renarna var så söta, det är nog så jag tänker också. Jag åt grillade meatballs, ung som svenska biffar. Smakrika och goda!

Idag har det varit en lugn dag på stranden. Vi har legat i skuggan under ett stort träd, lyssnat på musik och läst. Hur skönt som helst! På vägen hem stannade vi på en ”Ouzeria” på torget och åt lunch. Vi provade på en tallrik med mezes, typ smårätter. Det var några röror, skinka, ostar, oliver, gurka och tomater. Inte alls dumt! Det är inte många ute och inte många affärer eller restauranger som är öppna på em. De flesta tar siesta mellan 12 – 17! Kyparen tyckte vi skulle gå hem och vila när vi hade ätit klart och det är ju förståndigt!

Det bor ung 450 personer på Tilos. Det finns en taxibil på hela ön!! De har ett väldigt fint polishus, målat i blått och vitt. Det är byggt i italiensk stil med pelare och torn och det finns en polisbil och en polismotorcykel.  Man kan fundera på hur hög brottsligheten är? Här lämnas nycklarna kvar i bilarna och nycklarna sitter i dörrarna på hotellrummen som inte uthyrda. Kanske är det så att alla känner alla och man får snabbt reda på om något hänt.

När vi kom tillbaka till vårt hotellrum doftade det av timjan från buketten jag plockade igår på vår vandring. Härligt!

Anne-Marie

Tisdag 6 juli 2010

Tänk så många trevliga greker det finns och när de pratar bra engelska blir man ännu gladare! Igår kväll gick vi till ett internetcafé, Baltazar och där träffade vi en mycket trevlig ung man som pratade utomordentlig engelska och hade varit i Stockholm de två senaste vintrarna. Han tyckte det hade varit väldigt mycket snö och is i vintras och tyvärr hade han halkat och brutit armen, men han ville ändå åka tillbaka.

Efter detta gick vi till en restaurang som låg alldeles vid havet, tre steg så var man i vattnet! Fantastisk utsikt! Här fick vi en ouzo före maten!! Willy beställde get i citronsås och jag ett grillspett. Jag var nog lite feg där som inte tog get. Jag smakade en bit av getköttet och det var jättegott! Mört och gott kryddat!

Här finns det otroligt många katter! Bara på vägen från vårt hotell ner till torget möter vi nog ett tiotal katter. Skulle våra barnbarn Clara och Tim vara här skulle de nog öppna ett katthem och köpa kattmat för alla sina semesterpengar. Dom är sådana djurvänner!

Innan vi gick hem igår kväll köpte vi en karta över Tilos med alla vägar, leder och ”getstigar” utmärkta. Imorse bestämde vi oss för vår första vandring att gå till Lethra, en strand som ligger omkring tre kilometer härifrån. Det var en ”getstig” vi gick, ganska smal och inga räcken men med en otrolig vacker utsikt! Bergsväggarna är täckta av timjan som blommar med små violetta blommor. Doften är helt underbar! På vägen träffade vi några grannar som vi har lärt känna lite grann. Dom satt och beundrade utsikten! När vi kom fram till Lethra var det upptaget på stranden under det enda träd som växer där! En Tamarind ett slags citrusfrukträd. Vi gick vidare och hittade en grotta där det fanns skugga. Perfekt för oss och alldeles bredvid oss var det nudistbad! Men det är tydligen inte så ovanligt här. Dom som vill sola och bada nakna lägger sig i utkanten på stranden för att inte bli så uppmärksammade.

På väg till Lethra och hem igen mötte vi många getter och vi såg getspillning överallt även i ”vår” grotta. Man har ju hört att getter äter allt och det fick vi bevis för idag när vi såg en get stå på stranden och äta fiskenät! Kan det vara gott?

Det blev en vandring på omkring sex kilometer i kuperad terräng och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var trött när vi kom tillbaka till hotellet. Det kändes som ett träningspass på Friskis och Svettis och jag var nog lika röd i ansiktet som jag brukar vara efter ett pass (Nina vet hur jag brukar se ut) men det var det värt! En helt fantastisk dag!

Nu har vi ätit lite lunch på balkongen. Bröd, makrill, persika och lite rosévin! Vi bor alldeles ovanför hamnen och ser alla båtar som kommer in och avgår. Man kan säga att det är lite av nöjet här! Vi har inte sett många bilar, kanske två – tre stycken, det är mera båtar som syns. Det finns inga inkastare på restaurangerna och nästan ingenting att köpa (i alla fall inget krimskrams). Med andra ord är det väldigt lugnt och njutbart! Vi ”bara är”!

Anne-Marie     

Måndag 5 juli 2010-07-05

Så har vi då äntligen kommit i ordning och börjat bekanta oss så smått med Livadia, hamnstaden på Tilos. Gårdagen blev en ren resdag som startade med väckning kl 02 och bilresa till Arlanda för incheckning. Flyget gick enligt planerna straxt före 8 och vi landade lokal tid 12.45 på Rhodos. Det var första flygningen med Tomas Cook som hade jättetrevlig personal Efter lite trassel med bagageutlämningen (inte för oss) kom vi iväg in till staden och hade drygt två timmar på oss till färjan skulle gå. Det blev lagom att gå och äta, och vi hamnade på en liten restaurang som ägdes av en svensk kvinna och hennes man! Hon hade kommit till Rhodos -73 och blivit kvar, gift sig med en grek och snabbt fått två barn.  Halv sex körde bussen oss till hamnen och vi klev ombord på katamaranen Sea Star som tog svängen över Symi för att lämna av ett gäng innan vi så småningom angjorde hamnen i Livadia. Då var klockan 8 på kvällen och vi var ganska sega…

Vi bor på Marinas studios, och Marina kom själv och hämtade oss 6 nykomlingar med minibuss och körde oss på slingriga ”vägar” upp till lägenhetshotellet, en dryg kilometer! Men det ligger bara ett stycke ovanför hamnen, och Marina visade en stig som man kan gå ner på max 200 meter. Vi gick en sväng och handlade lite förnödenheter, bl.a. frukost och letade oss så småningom tillbaka hem igen i mörkret (även om vi kom fel några gånger ;-)

Idag, måndag, har vi bara tagit igen oss. Legat på stranden på förmiddagen, lunchat på balkongen och tagit en siesta innan det är dags att gå ut på middag. Det finns ett Internetcafé nere i byn där vi ska försöka hålla bloggen vid liv. Passade på att bunkra vatten mm i Marinas o Yannis affär innan vi gick hem, och fick det levererat till rummet på 20 minuter, service! En första bok har det gått åt idag, Hasse Alfredssons ”De döda kring Maria”, men 7st återstår och det finns en stor korg i trappan med kvarlämnade böcker så det klarar sig nog J

Vi har inga som helst planer för morgondagen eller resten av veckan, men det är ju det som är semester!

Willy