mistren.blogg.se/capepanwa

Jag blev så sugen på att ta en fotbehandling och det finns ett antal ställen alldeles i närheten av vårt hotell. Så sen måndagseftermiddag tog vi en kort promenad och hittade snart en som hade fotskrubb. Det skulle passa mig perfekt. Under tiden som jag fick min behandling skulle Willy gå runt och fota lite.

Jag fick komma in direkt, erbjöds att slå mig ner i en fåtölj och blev serverad kallt kolsyrat vatten. Döm om min förvåning när jag sedan fick lägga mig på en brits (med ett litet hål för ögon och näsa). Helt enkelt en brits för massage. Jag tänkte att nu har det blivit något missförstånd och jag försökte förklara att det var ”fotskrubb” som jag beställt. Men de hade uppfattat mig rätt. Det var minst två, kanske tre personer som började känna på mina hälar och la på någon vätska för att mjuka upp.

Så fick jag en handduk på ryggen och massage. Rygg, armar, händer och ben. Helt fantastiskt! Det var både skönt, men gjorde även ont på sina ställen, kan man säga ”ontskönt”?! Thailändskorna är ju väldigt små och tunna, men har vassa nypor och armbågar som de använder. (När jag låg där och fick massage tänkte jag på Bettan som berättade om när hon var hos ”häxan” och fick behandling, det kan nog ha känts lika dant).  Samtidigt som jag fick massage började skrubbandet av hälarna. Det kändes som de hyvlade bort förhårdnaderna med någon slags tråd. Det kittlade förskräckligt under fotsulorna. Sedan tvättades fötterna, masserades och smörjdes in i en len kräm.

När det var klart fick jag en kopp örtte och små söta kakor. Hälarna var nu lena som små bebisfötter! Jag frågade om det fanns möjlighet att få en pedikyr efter skrubben. Jag ville även få naglarna klippta och lite lack. Visst gick det att ordna, det var bara att följa med till ett nytt rum. Tjejen som gjorde pedikyren förklarade att hon höll på att lära sig manikyr och pedikyr och att det därför tog lite extra tid för henne. Jag valde ett rosa nagellack och det blev jättefint! När jag hade varit borta i två timmar ringde min telefon. ”Det är säkert min man sa jag som undrar vart jag har tagit vägen”? Det var mycket riktigt Willy som ringde. Han trodde att jag hade blivit kidnappad och bortförd till Burma. Ha, ha jag tror inte gamla tanter blir bortförda, det är nog (tyvärr måste man säga) unga thailändskor som kan bli det.

Dessa två timmars behandling kostade 500 bath, ungefär 125 kronor. Det är ju helt otroligt billigt och så fantastiskt skönt!!

Den här tjejen välkomnade mig på massage. Två timmars thaimassage för 500 bath eller 1 timme för 300 bath. Jag tror det får bli en timme till att börja med, för hon hade som sagt väldigt vassa nypor och armbågar. Men prova kommer jag att göra!

Även denna måndagskväll var det lite marknad på gatan utanför vårt hotell. Vi strosade där en stund innan vi gick och åt. Jag köpte ett armband till mig i ett material ”som inte riktigt var silver”, men väldigt fint. Det ser ut som små rosor på rad och kostade 30 kronor.

Restaurangen på hörnet, Sawasdee som har sin slogan ”maten väntar inte på gästerna, gästerna väntar på maten” blev vårt matställe för kvällen. Ett mycket populärt ställe! Vi beställde båda Shrimps in hot pan, ris och vitt vin. Smakade väldigt gott, priset ung 150 kronor!

Efter maten satt vi en stund på balkongen och tittade på när kineserna badade i poolen. Det bor många kineser här och de syns och hörs ganska väl. Det är också många ryssar, tyskar och engelsmän här och en del svenskar förstås.

Idag har det blivit ännu en dag på stranden. Det har fläktat lite skönt och är fortfarande lite disigt. Men det är nog bra för oss att det inte är stekande sol så här i början. Vi har sett några på stranden som är illröda, bränt upp sig fullständigt.

Anne-Marie