Sjöborren!
Willy och jag tog en longtail ut till ön Poda. Vi hade med oss en hel påse frukt till lunch! Idag gick det lite mera vågor och kanske var det som gjorde att Willy gjorde sig illa på en sjöborre. Han blev omkullvält av en våg, tog emot sig bakåt med händerna. På vänster hands fingrar fick han ett tjugotal taggar av sjöborren. Vi packade ihop våra badkläder och gick mot båtarna för att se om vi kunde få åka hem med en tidigare båt än vad vi hade bestämt. Det kom genast fram en man från en flytande "restaurang" och såg vad som hade hänt. Han ropade på några tjejer på båten och dom skar sönder några lime som Willy skulle droppa på såren för att lindra smärtan. Det gjorde satans ont!!
Efter några minuter gjorde det inte lika ont och vi bestämde oss för invänta vår turbåt. Under tiden handlade jag lite lunch av tjejerna (nästan all frukt som vi hade med oss hade ruttnat eller vad på god väg, tyvärr går det väldigt fort med det här i värmen). Willy tog en Pad Tai, nudlar med kyckling och jag fick äntligen min grillade majskolv som jag har längtat så länge efter. Jag fick faktiskt en banan på köpet och Willy fick en Singa, fast den fick han betala för!
Vi träffade ett svenskt par på stranden som undrade vad som hänt. (Willy satt med sin hand rakt upp hela tiden så det syntes att det var något). Dom berättade iallafall att det fanns ett apotek med en engelsktalande farmaceut och apoteket låg alldeles vid vårt hotell. Vi gick dit. Hon såg lite förskräckt ut och undrade om hon skulle kontakta doktorn. Alternativet var att hon kunde försöka plocka bort taggarna. Willy tyckte det var ok, men nu är det så att det är hullingar på taggarna så hon fick inte bort dom. Jag ringer doktorn sa hon. Där fick hon beskedet att om han tvättar såren med sprit och smörjer med antiinflammatorisk salva ska taggarna krypa ut efter tre till fyra dagar. Hon sa att visserligen är taggarna giftiga, men du har säkert tio år kvar att leva! Det kan ju faktiskt vara så att vi hörde fel för Willy ska ju leva i minst 40 år till.. Skämt å sido, nu får vi hoppas att det inte "bråkar" utan sköter sig som det ska.
Än en gång kan vi bara konstatera vilka hjälpsamma och ödmjuka dessa thailändare är! Allt går att lösa till det bästa! Vi behövde inte betala något för "försöket" att ta bort taggarna eller konsultationen med doktorn. Sprit och salva kostade 40 svenka kronor. Det kallar jag service!
Nu var Willy tvungen att ta en Mekong och lite blek är han allt men vi ska ändå gå ut och äta en god middag. Jag måste bara berätta om middagen igår! Vi hittade en liten restaurang med kanske tio bord, det såg så mysigt ut så vi gick in där och tog en "Hot Pan". Det var en typ järnform med i mitt fall grönsaker, vitlök, massor av andra kryddor, biff och sås. Så brände kyparen av det hela med antagligen någon sprit utanför restaurangen. Det var väldigt häftigt! Titta på kortet! Det var nog det godaste jag har ätit här, hittills..
Anne-Marie
Kap Kun Ka (Tack) för kaffet!
Som sagt sista dagen för våra vänner och dom skulle "pressa" på stranden hela dagen. Ja, vad händer då? Jo det börjar ösregna. Pinkys mamma kommer springande och bjuder in oss att sitta under tak vid deras massage. Hon plockar bort från bordet, torkar av och frågar om vi vill ha kaffe. Kap kun ka svarar Anki och jag! Hon går till sitt kök, se kortet och diskar några koppar och bjuder oss på ett kaffe som smakar mycket godare än det vi får till frukosten!
Under tiden vi dricker kaffe kommer Pinky, hon har ont i huvudet och skalar en frukt, pomolo som hon bjuder oss på. Hon grimaserar och tycker det smakar beskt, men vi tycker det smakar friskt och den påminner mycket om grapefrukt. Inte vet jag om frukten hjälper mot huvudvärk men man får ju iallafall i sig vätska och det är ju bra! Vilken härlig familj vi har lärt känna! Dom bryr sig så mycket om alla är så himla gulliga!
Efter regn kommer solsken! Jag gick iväg på ännu en taimassage. Det gör lite "ontskönt", ett uttryck som Anja brukar använda, men det är bara helt helt underbart, man vill att det aldrig ska ta slut. Willy läste!! Anki och Janne gick iväg på en shoppingrunda. Lycka till!
Som sagt efter regnet kom solen fram igen, men vi valde ändå att ägna oss åt lite varierande aktiviter. När vi kom till hotellet ringde jag till våra barn och barnbarn. Visst saknar man sina nära och kära. Nägot som är svårt att förstå är att det är första advent hemma, med stjärnor och stakar. Nina berättade att julgranen var uppsatt och tänd hemma på vår gård!
Nu ska vi gå ut, träffa Anki och Janne, äta lite god mat och "bara va"! Det är faktiskt inte helt fel i detta fantastiska land!
Anne-Marie
Slappat på Poda
Hem och byta till badkläder m tbh och ner till hörnet där Anki&Janne väntade för en tur till Poda Island. Det var tänkt att vi skulle åka longtail med turbåten, men blev en egen chartad båt som väntade på oss tills vi ville hem igen. Massa folk på Poda men efter ett par timmar drog ett gäng japaner iväg i en speedboat och det lugnade ner sig. Lunch på restaurangen, som inte sålde ett glas vin men gärna hela flaskor, och varnade för allför stark mat. Efter en god lunch var det vissa som pressade på stranden och andra som låg i skuggan. Timmarna bara försvann och vi åkte hem vid femsnåret.
Vi åkte över till Anki&. Jannes hotell Thala Sallay (och ingenting annat) när vi duschat bort salt och sand ur hår och skrymslen och tog en fördrink på balkongen. Visste inte hur långt det var så vi tog en mopedtaxi dit för 40 Bath och det visade sig vara promenadavstånd! Sen blev det middag på Blue Mango med ingen thaimat(!) och efteråt gick vi till O'Mallys Irish Pub och drack Irish Coffe (utom undertecknad som återföll till Marguerita). Träffade en servitris som, som vanligt frågade "Where you from". När Janne svarade med Linköping så hade hon varit i Sverige två veckor och besökt en släkting i Höganäs, Därifrån åkt till IKEA i Linköping och köpt en bokhylla!
Trots vissa protester blev det sedan hemgång och ett svalkande bad eller dusch som avslutning efter behag och fallenhet!
Go'fredag!
Vi började med en något sen frukost för att sedan slappa på rummet till lunch. Städerskorna kom vid 10-tiden och vi flydde ut på balkongen så dom fick vara ifred, men det var något hett mitt i solen så dags, och luften stod still. Vi formligen rann in till den välsignade AC'n så fort det blev lugnt igen!
Vi hade bokat tid med Anki&Janne 12.45 för en ö-tur som blev riktigt bra. Vi var ett gäng på 10 personer som väntade utanför Burger King som avtalat, och tjugo minuter för sent kom vår reseledare på moppe, fullastad med 2 ölflak, två ordinära tvättkorgar med snorkelutrustning och oräkneliga påsar med bananer och vattenflaskor, samt som kronan på värket en drypande säck med is mellan knäna!
Det var en skön typ som hette Emíl, var "White nigger" från Sydafrika och som hade landat åtskilliga timmar försenad från Malaysia kl 5 på morgonen! Trots förseningen fattades det 7 gäster, men efter någon halvtimmes letande kom vi så småningom iväg i speedboat. Första stopp på Railey för att kolla utrustningen, och sedan runt till ytterligare 6 stränder och laguner. Massa bad och snorkling blev det, och de flesta hittade Nemo! Vår reseledare var trött men höll ångan uppe med massor av Chang Beer.
Framåt kvällen, när solen sänkte sig över Prah Nangbukten gick vi iland på Chicken Island och åt middag på stranden. Fick flytta upp borden två meter för att klara tidvattnet som kom in, det är inte illa! Konstaterade att vi var hyfsat många nationaliteter runt bordet: En kanadensare, några tyskar, finskor, engelsmän, en spanjorska och vi svenskar (diskuterade runt bordet om sydafrikanen och thailändarna på båten skulle räknas och enades generöst att de fick vara med).
På hemvägen blev det ett sista nattdopp i mörkret medan marelden lyste svagt runt de simmande. Iland igen straxt före 8 och kände att kroppen fått sitt av sol o bad (och den vanliga lilla slängen av sjösjuka) idag. Och totalt blev det en riktigt skön, avslappnad och skitbra utfärd och en riktigt go fredag!
En lugn och skön dag!
Först måste jag (A-M) rätta till en felaktighet från igår. Jag sjöng "ja må du leva" för Willy redan kl. 06.00 på morgonen och inte kl. 07.00 som han skrev! Dessutom hade han legat vaken sen kl. 05.00 och väntat på att jag skulle komma med paket och sjunga! Precis sådär som man gjorde när man var liten..
Jag måste också skriva några ord om middagen som vi åt tillsammans med våra kompisar Anki och Janne. Det blev en mkt. trevlig kväll och väldigt god mat, om än något spicy. Anki åt stekt baracuda och jag åt räkor i en currysås, båda rätterna var ordentligt kryddade. Willys jätteräkor var mycket goda och likaså Jannes pepparbiff! Vi satt alldeles vid havet, hörde vågornas kluckande och kände de ljumma vindarna, vad mer kan man begära?
Tänk Anki, min gamla lekkamrat,som är här, vi har snart känt varandra i 50 år! Det är helt otroligt!
Efter middagen gick vi ut på stan och skrev hälsningar till våra nära och kära som inte finns här på jorden längre. Man kan kalla det för en slags luftballong som man monterar ett ljus i, låter vinden fylla ballongen och släpper iväg den mot himlen. Det var fint att se när ballongerna for högt upp i himlen!
Idag blev det sovmorgon till halv nio! Ja, åldern tar ut sin rätt, man orkar inte med så sent nattsudd längre.. Dagen har tillbringats på stranden med sol, bad, böcker och musik! Lunchen bestod av frukt! Vi har en massa goda frukter från korgarna som Willy fick igår. Det är ju så gott, bananerna smakar så mycket mer här än hemma och ananasen, vattenmelonen, druvorna, mangon, papayan och alla andra frukter smakar kanon!
Sen em. gick jag till Pinky Number 17 och tog en oljemassge och en ansiksmassage. Kände mig som en ny människa efter detta! Dom är så duktiga, omtänksamma och ödmjuka! Det är inte konstigt att man trivs så bra här i Thailand bland alla trevliga människor! Vi har lärt känna Pinky, hennes syster och mamma och Pinkys lilla dotter som är omkring två år. Dom är alla så rara!
När vi skulle gå hem från stranden träffade vi på Anki och Janne! Vi satte oss på en liten uteservering vid havet och tog ett glas vin och en öl! Tittade på den vackra solnedgången! Den går så fort och redan kl. sex börjar det skymma. Det känns som dagarna går mkt. fortare här än hemma, fast vi är såå lata och inte gör mycket. Men vi har ju faktiskt semester!!
Anne-Marie
Födelsedagen
Sen var det dags för frukost och flera glada tillrop i matsalen innan det bar iväg med longtail till Tab Island, en liten ö utanför Chicken Island. Vid lågvatten går det att promenera nästan torrskodd mellan tre öar och när vi kom ut var det pintjockt med turister! Stranden var kantad av longtail och speedboat som prickat tidvattnet. Efter en timme hade vattnet stigit så pass att båtarna for vidare och vi var kanske 10-15 personer kvar på ön. Det var helt ljuvligt att bara slappa i detta paradis i flera timmar! Vid tretiden kom vår båt och hämtade upp och vi åkte hemåt igen.
Det har kommit massor av presenter, blommor, fruktkorgar och sms under dagen!
Tack till Marre&Lasse, Kristina&Anders, Ingela&Håkan, Anne&Skalman, Helén&Anders, Amsen, Anki&Janne, Inger&Per, Sussi&Larsa, Ann-Katrin&Kenneth och naturligtvis Anne-Marie, Anja&Danne, Stefan, Nina&Stefan, Clara och Tim!
När vi kom hem blev det en välbehövlig siesta innan Anki&Janne kom på kaffe&tårta&fördrink och vi gick ut för att aväta den förbeställda hummern. Tyvärr var det för upprört vatten för hummer och krabba, "only dead lobster, bad" blev beskedet. Vi tog i stället fyra räkor var, modell frukostkorv, lagom spicy. En stor bukett rosor på bordet och lite levande ljus gjorde sitt till stämningen.
Nu sitter jag på balkongen med en fet Corona och bloggar i 30 graders värme kl 2 på natten och känner att det här är inte så dumt. Man kanske skulle fylla år fler gånger?
Viken överraskning!
Jag fick ett telefonsamtal på kvällen när vi satt i en tuk tuk på väg hem från Krabi stad. Det var Anki, hon och Janne är här i Au-Nang, kom igår. Snacka om att bli förvånad! Dom hade bokat resan för tre månader sedan och ALLA visste att dom skulle komma hit, utom vi.. Vi ska träffas i morgon. Dom kommer till oss och tar en drink innan vi går ut och äter middag tillsammans på kvällen!
Men vi går tillbaka till fm. Det var den varmaste dagen hitills, solen sken från en nästan klar himmel. Fullt med folk och försäljare på stranden. Plötsligt försvann alla försäljare, Pinky kom fram till mig och talade om att polisen var här. Det är förbjudet att gå på stranden och "ragga" folk till massage och försöka kränga varor. Det tog dock inte så lång tid innan ordningen var återställd och vi hade fått vår ananas för att markera vem vi tillhör. Massöskorna är helt otroliga att hålla ordning på sina "egna" kunder och ta hand om dom!
Jag (A-M) tog en promenad på stranden. Det går en stig upp till ett utsiksberg och på vägen dit är det fullt med APOR! Det fullständigt kryllar av dom. Dom är lite tjuvaktiga och kan försöka att plocka till sig både mobil och kamera om man inte är uppmärksam. På strandkanten plockade jag en massa fina snäckor som jag ska med hem till våra barnbarn Clara och Tim! Det tror jag dom kommer att tycka om!
Efter sol och bad åkte vi till nattmarknaden i Krabi stad. Marknaden håller på mellan kl. 14-21. Vi tog en tuk tuk med fast pris, 800 bath, tur och retur plus att chauffören väntade i Krabi i två timmar medan vi var på marknaden. Det kan man kalla service! Vi gjorde en hel del fynd, Willy köpte nya skjortor i thaisiden och jag köpte tre par "birkenstocksandaler" för 120 svenska kronor!
Nu är det snart dax att sova för imorgon ska jag upp med tuppen och sjunga "ja må han leva ut i hundrade år"! Det hoppas jag att han får, för då har vi ju 40 år kvar att leva loppan på!
Anne-Marie
Just another manic monday...
Nåja, så manisk blev den väl inte, men jag kunde inte motstå att sätta rubriken, det är ju ändå måndag ;-)
Fast vi har gjort en hel del i dag! Började med lite lätt sovmorgon och knallade sedan bort till optikern "på gatan till vänster och sen till vänster igen och så lite före 7eleven". Enligt flyern öppnade dom 10, och då var vi där men optikern själv kom inte förrän 11 så vi fick börja med att bestämma bågar och sedan komma tillbaka för eye check. Smidigt gick det och 11.30 var vi ute ur lokalen med kvitto på nya "ögon" att hämta på lördag. Mindre än halva priset mot hemma och leverans på en vecka!
Några timmar på stranden följdes av en sen lunch (runt halv fyra) på Last Fisherman med kycklingsoppa i cocosnöt och garlic bread. A-M gick på fransk manikyr medan jag sippade på det sista av Singhan och så gick vi hem utmed strandpromenaden i solnedgången.
Provåt på en ny restaurang, jättemysigt ställe, men när vi frågade om hummermeny till onsdag blev det tji. Hummer fanns bara till nyår! Vi gick vidare och kom till slut ner till början av strandpromenaden, där det tom fanns en hummer i akvarium som vi kunde få tillagad direkt! Vi förklarade läget och beställde till onsdag. Det pratades blommor, levande ljus, brassorkester, fyrverkerier och nakna flickor som hoppar upp ur tårtan, men jag tror det blir bra i alla fall.
Taktiken mot skräddarna börjar funka, en som vi passerat 3 ggr i dag har lärt sig "fingret mot läpparna hyssch" och gjorde det själv när vi kom i kväll, med ett märkligt "I won't tell" ??? Huvudsaken att man får gå någorlunda i fred :-)
Nu har solen kommit!
Vi åt en god lunch på stranden, ris med räkor, ostbaguette. vin och Singa! Så gick vi hem och tog en låång siesta, ja den pågår faktiskt fortfarande.. Det är verkligen ett härligt land vi är i! Nu är det ju faktiskt fler än vi som tycker det. Halva Indien kom hit igår, iallafall låter dom som det! Det är nog ett tiotal indier som bor i rummen bredvid oss och dom hörs kan jag lova, men vi såg packade resväskor när vi kom hem så dom kanske är på genomresa..
Tänk den här bassängen full med skrikande indiska barn!
Vi har pratat om hur vi ska bemöta alla försäljare utan att bli helt tokiga! Vi har kommit fram till följande: Om vi går in i en vanlig affär och försäljaren kommer fram säger vi "I come from Sweden. If I want help I call for you". Om vi möter en skräddare säger vi. "If you keep nagging me I go some place else". Jag har också ett förslag att spela döv, eller som Willy säger, ta pekfingret till munnen och "hyssha" och skaka på huvudet. Skräddarna här i Ao-Nang är fakiskt i klass med skräddarna i Patong och då inte i en positiv bemärkelse.
Solen håller på att gå ner, det är ljummet ute och allt är alldeles alldeles underbart!
Anne-Marie & Willy
Ö-hoppning
Vi landade vid en mjuk sandstrand med turkost vatten, och bakom en klippa öppnade sig en liten lagun full med korallfiskar som höll sig mest vid kanten mellan sten och koraller. Där var det bara midjedjupt så snorkla behövdes nästan inte! Anne-Marie älskar ju att snorkla, men min (Willys) mustasch fick cyklopet att läcka så det funkade inte, däremot att stå stilla i vattnet och se hur fisken samlades runt oss. Simmade runt och tittade nyfiket, och nafsade på försök på badkläder, ben och annat som fanns i närheten. Mest var det de små blågul-randade "abborrarna" som kom i stora stim, men också enstaka andra stora färggranna fiskar.
Efter någon timme på Hong åkte vi vidare till Poda (mera strul med motor nr 2) och en ny strand där vi bara badade och "solade". Det var faktiskt riktigt nära att solen hade brutit igenom idag! Vi har haft varmt men mulet och ofta någon skur runt fyratiden sedan vi kom, men så har vi sluppit bränna ihjäl oss också! Det är säkert väldigt nyttigt, men känns lite snopet att inte solen skiner... På Poda fanns det också ganska gott om apor!
Efter Poda besökte vi Chicken Island (motorn startade!), som vid lågvatten sitter ihop med Tab. Då kan man gå torrskodd mellan öarna, men när vi kom på eftermiddagen var det för mycket högvatten och strömmar för att det skulle gå. På Chicken Island fick vi lunch-buffé med bl.a. väldigt goda vårrullar och en lagom bitsk kyckling i någon lokal curry, och som avslutning naturligtvis den fantastiska färska ananasen! Chicken Island har fått sitt engelska namn efter den klippa som sticker upp på ena spetsen av ön och ser ut som ett kycklinghuvud tyckte någon. På thai heter den "yxskaft-ön"!
Efter lite badande på maten for vi vidare till fatslandet, söder om vårt tillhåll, till Railey Beach som delas i Östra och Västra på var sin sida om halvön. Den västra kallas bara Railey eftersom det är den som är den kända och nyttjade för ett flertal hotell och resorts av det lite lyxigare slaget. Därifrån vandrade vi i ca 20 min förbi Railey East som är en omlastningsplats för fraktbåtar och fullständigt obadbar med sitt oljiga och skitiga vatten, vidare till Tham Prah Nang Brach. En fantastisk lagun kantad av droppstensgrottor och klättervänliga kalkstensklippor med folk som bokstavligen klättrar på väggarna! Fortfarande ett tillhåll för backpackers och rastafaris.
Vid fyrasnåret var vi hemma på stranden igen och det känns att solen har tagit ordentligt idag. Men molnen ska hålla i sig ett par dagar till så vi klarar oss nog ändå ;-)
A-M&WM
Välkomstmöte och marknad!
Efter mötet gick vi till stranden. Vi har hittat en lugnt bit på vår strand där det inte finns några försäljare, skönt faktiskt. På tal om lugnt hittade vi igårkväll en betydligt skönare och stillsammare del av Ao-Nang når vi skulle äta. Det är på själva strandpromenaden all kommers förekommer. Vi hittade en mysig restaurang med levande musik och ännu en god buffé, med bl.a. barracuda!
Till lunch idag blev det Pad Tai Kong. Helt underbart gott! Vår favoritlunch från Kata, nudlar med räkor alltså! Så bar det iväg på en mopedtucktuck till den lokala marknaden här i Ao-Nang! Det gick undan vill jag lova, och så är det ju dessutom vänstertrafik! Marknaden innehöll allt från levande krabbor som köptes knippevis, (dom var ihopsatta med snören i klorna) till exotiska frukter, kläder och färsk kyckling.
Jag (A-M) gjorde faktiskt några fynd. Jag köpte bl.a. en par shorts till mig för fyra kronor, ja, faktiskt bara fyra kronor och då var det ett fast pris. Jag köpte också ett par små presenter till dom där hemma!
Willy köpte ett par coola solglasögon igår! Titta bara!!
Annars har vädret varit lite småmulet idag, men inget regn. Ikväll blir det sill och knäckebröd på balkongen tilsammans med alla fladdermöss som finns runt oss!
Den här cobran fanns också på marknaden! Läskigt stor men väldigt lugn, antagligen drogad...
En dag på stranden!
Igår när vi var ute och åt buffé träffade vi två damer. Dom skulle vara här i fyra veckor och bara ta det lugnt. Imorse när vi kom ner till frukosten, satt dom där! Det visade sig att vi bor på samma hotell. Trevliga "tjejer", vi tror dom är systrar och vi har fått en del tips av dom!
"Systrarna" tipsade om stranden! Man får låna handdukar på hotellet som man tar med till stranden. Nere vid strandpromenaden ligger det en mängd longtailbåtar som kan ta oss ut till vackra stränder alldeles i närheten av Krabi. Idag valde vi dock att bekanta oss med "vår" strand! 
På stranden finns inga solstolar utan man ligger på sin handduk eller köper en strandmatta, som en mängd av försäljare vill kränga. Vår strand ligger i en nationalpark och därför får det inte finnas solstolar där. Man kan fundera lite på den saken, men så är det.
Ganska fort lär man sig hur det går till på stranden. Det är många massörskor som går runt och bjuder på färsk annans och erbjuder olika behandlingar. Vi blev bjudna på annans av Pinky på Number seventeen! Jag (A-M) som sa att det första jag ska göra i Thailand är att fixa mina fötter tog en behandling med skrubb av fötterna och pedikyr. Det var helt fantastiskt skönt och kostade 60 svenska kronor för mer än en timmas behandling. Under tiden blev Willy, eller "Papa" som han kallades, att sitta en bit upp på stranden och ta en Singha! Här får det finnas bord och stolar, men då är man ju inte på själva stranden.
Vi åt en lätt lunch och badade flera gånger, kanske 25 grader i vattnet innan vi gick hem för att ta en siesta. Willy har läst en av sina 12 böcker som han har med sig! 
När vi vilade kom det värsta regnskuren och en del åska. Det drog snabbt förbi och nu börjar det skymma. Två fladdermöss kom precis och flög in i rummet, vände och flög ut igen.
Nu ska vi snart ut och äta och försöka värja oss från alla försäljare. Dom är jobbiga och dom värsta är nog skräddarna, men det är bara att le och säga No Thank you!
A-M & Willy
En tuff dag...
Det blev en tuff resa som började kl 8.15 å tisdagsmorgonen med att Nina körde oss till tåget (Tack!). Kom till Arlanda straxt efter 11 och checkade in. Flyget kom iväg 15.30, ganska fullbelagt. Det var ovanligt många små barn med i vår avdelning, ett tiotal under två år, som inte tyckte det var så kul att sitta stilla på planet i 10tim 40min. Efter maten släcktes det ner vid nio-tiden i knappt fyra timmar. Vi försökte sova/slumra men det funkade dåligt, alltid var det några som pratade eller barn som var ledsna och väckte varandra. Landade i alla fall enligt planerna framåt tre på morgonen svensk tid, och sen blev det buss i knappt tre timmar till Ao Nang. Var framme på rummet vid sju. Sömnbrist och åksjuka (Willy) tog ut sin rätt och vi tog en siesta. Slocknade i ett par timmar och vaknade vid femsnåret lokal tid!
Hotellet är perfekt, litet och med alla faciliteter, bl.a. trådlöst nät på rummet tack vare att vi bor över receptionen. Från balkongen har vi utsikt både över poolen och havet, och AC'n kyler som attan. Får kalibrera den så vi inte blir förkylda på kuppen. Nu har vi gått en vända på byn och ätit buffé, och det är väl ungefär vad man orkar en sån här dag. I morgon får vi utforska både stranden och öarna, lagom varmt är det ju!
A-M&WM
Välkommen till vår nya blogg!
Här kommer vi att rapportera om livet i Thailand.
